teflickan

Lite så har det känts på sistone, när livet pendlat mellan praktik på psyket, hem till en grå barack, lite för lite plugg och sen somna för att vakna upp till ännu en underbar dag.

Det som hållt en i liv är kontakten med omvärlden genom allt för dyra telefonräkningar och halvtaskiga samtalsförsök på skype. Tills nu i veckan. Någon där uppe tyckte att Tessan fått lite väl mycket gratis i livet på sistone så då behövde ju mitt internet sluta att fungera.
 
Något med att skolan skulle byta nätverk, alla andra i baracken kunde självklart installera skiten utan problem. Jag fick ha hackerhandledning med min käre bror men inget hjälpte. Så då tog jag datorhelvetet under armen och promenerade bort till IT-hjälpen här på skolan. Datanördarnas näste, nere i en källare håller de till. Så medan jag stod där och skämdes för min skitiga skärm och nåt nätverk kallat "3negrer" min förra granne hade som låg kvar, som dom hade så himlakul ut, medan deras min blev mer och mer uppgiven.

- Oj, vi har bara haft en eller två datorer som det inte fungerar på...och en var på tjeckiska.

Tack, verkligen, datanördarna ville hem och jag bönade och bad att jag inte kunde hem så här. Det offentliga utbrottet var inte långt borta. Men inget hjälpte.

Så när allt hopp om en ljus framtid var ute gjorde jag själv ett sista försök och tadaaa, DET FUNKAR!!!

Och sedan dess har allt känns lite bättre, till och med skridskoåkandet på is med sprickor i med en paranoid schizofren patient häromdagen var en njutning.

Tror verkligen jag står ut i 2 långa veckor till!

Så länge peppar jag mig me musik i öronen konstant, som denna med passande titel:

Johnossi – Dead End