teflickan

I call it "ordnat kaos"

Det började som ett rykte - lite too good to be true. Som vi har hoppats och fyllt våra spargrisar. Gått i trasiga skor och hoppats på bättre tider.
Men nu är det äntligen dags.
Kalmar har inte längre något att skämmas för.
Kära damer och herrar - Din Sko har kommi till stan!

Nu gick det inte jättebra för mig att få hit en endaste bild på deras fina skapelser, men nåt sånt här tänkte jag lägga vantarna på imorgon!

Igår gick det inte att blunda för verkligheten, min verklighet har mest bestått av godis, kakor, chips, kladdkakor, kladdkakaor med dumle i - you name it. Så när jag inte ens märkte att jag glömt skärpet till jeansen eller för att ja först och främst knappt fick på mig dom , var det dags att göra nåt åt eländet.

Ny vecka, nya möjligheter! tänker en positiv Therese och pallrar sig iväg till friskis trots att hon gått upp i ottan och jobbat en hel dag - för att mötas av att passet redan är fullt, tack för den!

Vanliga människor skulle ju se detta som ett litet tecken och gått hem och käkat blåbärspaj, men inte jag och mina vänner, vi kämpar oss tillbaka senare samma kväll - bara för att upptäcka att detta passet började för en kvart sen...

Men skam den som ger sig! In flög vi och slängde ihop skivstångar och stepbrädor som aldrig förr!

Så nu sitter jag här med darriga ben och kan knappt röra mig men jag känner att jag är på rätt väg, något som börjar så här trassligt måste väl sluta bra?

Det här känns inte helt okej



Jag valde att fira med lite tårta istället...

Första chocken kom när jag strax innan 6 imorse och hoppade upp och tog en titt i spegeln, men nu har ja börjat vänja mig vid att folk kollar lite lurigt på en och frågar OM jag färgat håret? Nej inte alls...






Andra glädjekicken var att upptäcka att kära Markus behagade släppa nytt lagom som en tidig liten födelsedagspresent:

http://open.spotify.com/album/4AFcwwOL0XcZE5hnHN3Fjc

Att vintern är räddad!

Så är första veckan på praktiken avklarad! Det är faktiskt riktigt kul och jag drar en lättnandens suck att jag inte gjort något dundermisstag än så länge - peppar, peppar. Men vad är det med sjukhus och alla dessa korridorer? Bara för att jag är student är jag förpassad ner i källaren för att byta om. Men det är inte så att källaren råkar ligga i samma hus. Nej, självklart måste man virra runt i ett par korridorer, åka hiss ett par våningar och hitta till en genomgång, som bara finns på ETT plan.

Så jag blev inte ens arg på mig själv när jag såklart fann mig själv stå och snurra några varv och inte riktigt kom ihåg vart jag kom ifrån. Det gör ju inte saken bättre att ALLT ser likadant ut. Min största skräck är att någon stackars patient ska fråga mig om vägen. Jag har ju inte den blekaste. Numera springer man ju kors och tvärs med sängar hit och dit, MEN tack och lov alltid med någon med mig.

Men äntligen hittade jag fördelen med att springa i varenda liten sjukhuskorridor...man får se alla söta killar som jobbar där...

Det finns visst en mening med allt.

En kommer hem lättad och med det största leendet på läpparna.
En ser kolugn ut men har ett världskrig av nerver på insidan.
En annan sitter och panikstresspluggar det allra sista på rummet.

Själv är jag som vanligt förvirrad och vet inte längre vad jag ska tenta av.

Behöver jag nämna att det är tentatider i vårt hus?

I was gonna love you till the end of all daytime
and I was gonna keep all our secret signs and our lullabies
I was made to believe that our love would grow old
we were gonna live in a treehouse and make babies
and we were gonna bury our ex-lovers and their ghosts
baby we were made of gold

                                                             Ane Brun

                                             
       Bakar kanelbullar i massor: 

                               


Väntar vid järnvägsövergångar bara
för att det är så lantligt och ostressigt

 







Är ute på lite rajtantajtan med klasskompisarna...







Tar fina svartvita bilder på mysiga båthus...






Och kanske det viktigaste...övar på att lyckas med en utbakad fläta!

Plötsligt känns det helt rätt att åka hem till huvudstaden samma helg som denna underbaring spelar.
PS. När han inte sjunger som en gud spelar han trummor i Fleet foxes...



Joshua Tillman

                                                  



Förlåt om jag blir lite filosofisk för en stund men jag kom bara och tänka på hur konstig och vidunderlig kärleken är. Tänk att den finns i världens alla länder, den korsar gränser, tar sig över krig och fullkomligt förtrollar alla i dess väg. Och det är verkligen inte alltid rosenskimrande vackert och frid och fröjd, lika stor är den vemodiga kärleken som lämnas obesvarad.  Tänk alla människor som man missar längs vägen som aldrig vågar, aldrig tar mod till sig att säga som det är. Det är kanske just därför kärleken kan göra en olyckligare än man skulle bli om känslorna hade varit besvarade. Då väljer vissa att leva kvar med hoppet och drömmarna och fantasierna.

Men vart du än är du läser detta, stanna upp och tänk och förundras över alla känslor som börjar spira just idag, jorden runt.
Skänk alla som får något särskilt i blicken när de ser en speciell annan, en tanke.
 Alla som för första gången tar den andres hand och drar en lättnadens suck när den kramas tillbaka. 
För att citera den stora poeten så finns kärleken så länge ditt hjärta klarar av att slå.
 

Stjärnfall, stjärnfallet  är jag
Och du är himlen jag föll från idag
Stjärnfall, stjärnfallet är jag
Och du är himlen för mig varje dag

                        (Markus Krunegård)

Uråldriga vita dvärgstjärnor belägna i vintergatan, för den som undrar.

Inget händer. Tempot blir lågt och det är precis vad du behöver, för du behöver vila lite och få tid att tänka efter. Du tycker inte om att fatta beslut i steget, hos dig tar processen längre tid eftersom du är så noggrann och vill få det rätt på första försöket. Nu får du möjlighet att fundera.

kärlek/sex 3
kul/nöjen 2
tur/pengar 1

Vem har inte drömt om att dansa med denna karl?
Jag hedrade honom med ett svettigt danspass idag.

R.I.P