teflickan

Igår gick det inte att blunda för verkligheten, min verklighet har mest bestått av godis, kakor, chips, kladdkakor, kladdkakaor med dumle i - you name it. Så när jag inte ens märkte att jag glömt skärpet till jeansen eller för att ja först och främst knappt fick på mig dom , var det dags att göra nåt åt eländet.

Ny vecka, nya möjligheter! tänker en positiv Therese och pallrar sig iväg till friskis trots att hon gått upp i ottan och jobbat en hel dag - för att mötas av att passet redan är fullt, tack för den!

Vanliga människor skulle ju se detta som ett litet tecken och gått hem och käkat blåbärspaj, men inte jag och mina vänner, vi kämpar oss tillbaka senare samma kväll - bara för att upptäcka att detta passet började för en kvart sen...

Men skam den som ger sig! In flög vi och slängde ihop skivstångar och stepbrädor som aldrig förr!

Så nu sitter jag här med darriga ben och kan knappt röra mig men jag känner att jag är på rätt väg, något som börjar så här trassligt måste väl sluta bra?