Vampire weekend
Plötsligt hände det.
Jag som duktigt prioriterat bort föreläsningar och inte riktigt sett nackdelen med att lyckas först på omtentan, tog mig själv i kragen och spenderar numera helgerna i skolan. Ja ni läste rätt, på en lördag. Helt frivilligt.
Mitt bland stetoskopen, sjukhussängarna och sprutorna trivs jag som allra bäst. Timmarna flyger iväg när man tränar på att få till det perfektaste sticket eller för att komma ihåg alla små pyttedetaljer till allt.
Äntligen kan man svara något intressant på den eviga frågan vad man gör på fritiden.
- Eh du vet det vanliga...sticker mina kompisar till de blir blåa...sätter en kateter eller två. 
Det måste vara nåt i luften....
..i vår korridor.
När min annars så välplanerande granne pluggar stenhårt i veckor för sin tenta och kommer hit bara för att lyckas missa provdatumet. Sen råkar jag avslöja vilket datum det egentligen är idag. Det borde jag aldrig gjort.
Eller att jag lagom till terminens första tenta kommer på att det där med att anmäla sig till kursen vore en bra idè, om det nu inte hade varit försent.
Det är mycket att hålla i huvudet som student. Mer än när systemet stänger på lördagar.
När min annars så välplanerande granne pluggar stenhårt i veckor för sin tenta och kommer hit bara för att lyckas missa provdatumet. Sen råkar jag avslöja vilket datum det egentligen är idag. Det borde jag aldrig gjort.
Eller att jag lagom till terminens första tenta kommer på att det där med att anmäla sig till kursen vore en bra idè, om det nu inte hade varit försent.
Det är mycket att hålla i huvudet som student. Mer än när systemet stänger på lördagar.
En alldeles vanlig måndag...
...om man råkar bo i Kalmar.
Rosèvin
Fina vänner
Solnedgång
Ahhhh
Om man inte...
råkar ha en händig karl lättillgänglig så får man vara lite kreativ. Då drar men med sig en Anna till Ikea, handlar så mycket man nästan orkar kånka hem, sätter i en snus, tar en öl och tar hammaren i högsta hugg.
I köket spelade grabbarna poker för fulla muggar men det var inne i mitt rum som testosteronet flödade, spikar for och när vi inte skruvade svor vi mest. För det här med ikea-montering är mer en psykisk påfrestning än ett styrkeprov.
Men sedan när min alldeles underbara tv-bänk stod där ihopskruvad kändes det värt varenda liten svettpärla.
Då var det bara att kila ner till Annas lya och hennes köksbord....mot nya äventyr!
För vem behöver en händig karl i huset när man har en alldeles utmärkt Anna?
Om man en gång tänkt tanken att plugga i Borås...
gör inte studentkåren den bästa reklamen för stan.
Måste ge dom cred för att vara ärliga, men jag stannr nog i Kalmar ändå.
Separationsångest
Varför vill man alltid stanna kvar när det är dags att lämna stan? Plötsligt skimrar gatorna lite extra, människorna är intressantare än vanligt och det känns lite svårare att skiljas åt.
Här bor en miljon
säg hör de den ton som Stockholm nu spelar för dem
De far härifrån långt bort härifrån
men Stockholm det är ju vårt hem
Vart vi än går vet jag Stockholm är vår
när vi går hem genom stan
Här går vi med en tyst melodi
ensamma i hela stan
(Sakta genom stan, Monica Zetterlund)
Här bor en miljon
säg hör de den ton som Stockholm nu spelar för dem
De far härifrån långt bort härifrån
men Stockholm det är ju vårt hem
Vart vi än går vet jag Stockholm är vår
när vi går hem genom stan
Här går vi med en tyst melodi
ensamma i hela stan
(Sakta genom stan, Monica Zetterlund)
Hjulen på bussen går runt, runt, runt
Nackdelen med att bo i en småstad är att man blir farligt bekväm, läs lat, av sig. Vart man än ska så är det sällan längre än tio minuter bort. Så när man återvänder till storstaden kan en utekväll lätt kännas som ett helt projekt:
Bussen till förfesten, bussen till tunnelbanan, tunnelbanan till stan, och sedan det värsta: nattbussen hem.
När man är fattig student och inte vill riskera en springnota från taxin får man stå ut med att stå blanserandes i allt för höga klackar, ihopträngd med fyllekompanjoner som proppar i sig pommes, spiller ut öl och lutar sig ut genom dörrarna för att spy. Jag brukar spendera resan med uppspärrade ögon och tyst upprepa mantrat inte somna, inte somna, för mig själv. Samtidigt som jag intalar mig själv att jag snart är framme och att jag inte alls mår illa, snart ute i friska luften!
Så efter sista utekvällen hemma var det bara jag som skulle åt mitt håll så efter en evighetspromenad till centralen kändes det lite för bra för att vara sant när bussen stod där och liksom väntade på mig. Så jag slog mig ner på en SITTPLATS, satte i lurarna, tyckte jag var lite sömnig, men hey, kan ju inte somna när ja lyssnar på musik!
Jodå, efter vad som inte kändes som mer än 5 minuter vaknar jag av att nån ruskar om mig och ville bara försäkra sig om att jag kom av rätt. Helt i min egen lilla värld svarar jag lite för spydigt att det nog är en bra bit tills jag ska av...varav jag kollar ut genom rutan och inser att jag nog åkt lite för långt, ända till lapplands väsby visar det sig. Fanihelvetepissfan! Så jag ragglar fram, fortfarande halvsovandes och nån slags panikplan i huvudet, till chauffören. Vill inte ens tänka på när nästa buss går tillbaka, imorgon? och chaffisen svarar att han inte ens svänger förbi pendelstationen...
Tur är väl då att jag råkade åka med kanske sveriges snällaste busschaufför! Som förstår att en tjej som svirat halva natten i klänning fast regnet öser ute och det egentligen är höstkallt bara vill hemhemhem! Så han erbjöd sig helt enkelt att släppa av mig på tillbakavägen eftersom han ändå slutade sitt pass! Skämdes något när jag sjönk ner i sätet bredvid honom och råkade nästan fråga om han kunde svänga upp till hållplatsen jag bor närmast men kände: inte läge att utmana ödet just nu Therese...
Tänk att änglar finns lite varstans!
Bussen till förfesten, bussen till tunnelbanan, tunnelbanan till stan, och sedan det värsta: nattbussen hem.
När man är fattig student och inte vill riskera en springnota från taxin får man stå ut med att stå blanserandes i allt för höga klackar, ihopträngd med fyllekompanjoner som proppar i sig pommes, spiller ut öl och lutar sig ut genom dörrarna för att spy. Jag brukar spendera resan med uppspärrade ögon och tyst upprepa mantrat inte somna, inte somna, för mig själv. Samtidigt som jag intalar mig själv att jag snart är framme och att jag inte alls mår illa, snart ute i friska luften!
Så efter sista utekvällen hemma var det bara jag som skulle åt mitt håll så efter en evighetspromenad till centralen kändes det lite för bra för att vara sant när bussen stod där och liksom väntade på mig. Så jag slog mig ner på en SITTPLATS, satte i lurarna, tyckte jag var lite sömnig, men hey, kan ju inte somna när ja lyssnar på musik!
Jodå, efter vad som inte kändes som mer än 5 minuter vaknar jag av att nån ruskar om mig och ville bara försäkra sig om att jag kom av rätt. Helt i min egen lilla värld svarar jag lite för spydigt att det nog är en bra bit tills jag ska av...varav jag kollar ut genom rutan och inser att jag nog åkt lite för långt, ända till lapplands väsby visar det sig. Fanihelvetepissfan! Så jag ragglar fram, fortfarande halvsovandes och nån slags panikplan i huvudet, till chauffören. Vill inte ens tänka på när nästa buss går tillbaka, imorgon? och chaffisen svarar att han inte ens svänger förbi pendelstationen...
Tur är väl då att jag råkade åka med kanske sveriges snällaste busschaufför! Som förstår att en tjej som svirat halva natten i klänning fast regnet öser ute och det egentligen är höstkallt bara vill hemhemhem! Så han erbjöd sig helt enkelt att släppa av mig på tillbakavägen eftersom han ändå slutade sitt pass! Skämdes något när jag sjönk ner i sätet bredvid honom och råkade nästan fråga om han kunde svänga upp till hållplatsen jag bor närmast men kände: inte läge att utmana ödet just nu Therese...
Tänk att änglar finns lite varstans!
Suck...
Här har man tragglat och övat på sin gitarr utan att komma nån vart, så ser man det här klippet. Då vill man bara ge upp.
Men om jag också börjat spela när jag var 5 kanske jag hade kommit i närheten av detta iallafall.
Men om jag också börjat spela när jag var 5 kanske jag hade kommit i närheten av detta iallafall.
It`s a fact
Jag har insett att jag är född i helt fel årtionde...
Jim
Bruce
James Jim
Bruce
Marlon
Bob
Jisses vilka fina killar!
Minisemester
Bör man känna sig uträknad ur familjen när man inte längre får plats i deras bil? Nej, då får man helt enkelt hyra en egen, köra helt själv och lysssna på precis rätt musik, om det inte vore för envisaste syster som ska lägga sig i allt från musikval till att det hackar lite när storasyster växlar. Take it our leave it säger jag, men så fort vi kom upp till stugan mitt i skogen hände något. Vi grävde ner våra stridsyxor och bara solade och badade hela dagen lång. Förutom en liten dränkningsincident var allt frid och fröjd.
Syskonkärlek
Ahh - fridfullare blir det inte.
Check it out!
Äntligen!
Det var längesen det var så skönt att stämpla ut från jobbet - antagligen för sista gången. Får alltid lite separationsångest sista dagarna och tänker att jag trivs nog rätt bra ändå...men sen tänker jag på allt jag slipper: no more arga kunder, sönderfrusna/skurna händer, upp-i-ottan-tider och fiskstank vart jag än vänder mig! Då känns det inte alls lika tungt.
Mitt sommarlov kom lite sent i år men nu ska ja se till att njuta av att inte göra någonting i en hel vecka!
Manana, manana....
Mitt sommarlov kom lite sent i år men nu ska ja se till att njuta av att inte göra någonting i en hel vecka!
Manana, manana....
Riiitsch!
Plötsligt fick moona in public en helt ny innebörd...
En bra dag helt enkelt.
När man är ledig från jobbet, solen skiner och man inte riktigt vet vad man ska hitta på. Jo då kan man ta en tripp in till stan med en lika ledig vän, fönstershoppa fina klänningar, äta lunch i parken och rota runt bland alldeles för många bra skivor.
Sen behöver man inte rusa hem för att gå ut. Man kan stanna på balkongen, med jordgubbar, naturgodis, lite vin, lite mer musik och bara prata halva natten, om livet, kärleken och vad det ska blia av oss egentligen. Stunder som dessa borde jag ha oftare.
Och det här är en fin en.
Det var en gång...
två tjejer med en dröm. Efter timmar framför spegeln med att snurra exakt samtidigt, att öva på att mima låten utantill, få stå på scenen var allt vi ville var att ta hem segern i skolans melodifestival. Våra idoler hette Lili och Sussie, låten var "what`s the color of love?" som vi hade matchat med likadana regnbågsrandiga tröjor. Sisådär tio?! år senare står samma tjejer och vickar rumpan till sina gamla idoler på skansen och får något alldeles speciellt i blicken när de sjunger "vår" låt. Lisa var Lili, jag Sussie, för en kväll var vi där uppe på scenen igen. Lisa har hunnit bli 23 idag och jag kan inte fatta att så lång tid gått sen alldeles fel låt vann och vi aldrig blev bättre än trea.
Kopiorna tio år senare...jag tycker fortfarande vi var bäst!
Grattis Lisa, hoppas vi kör en reunion om tio år igen ; )
Originalen
Kopiorna tio år senare...jag tycker fortfarande vi var bäst!
Grattis Lisa, hoppas vi kör en reunion om tio år igen ; )
Köp medges ej
Efter, ska vi säga, en liten miss i min ekonomiska plan, är jag så nära barskrapad man kan bli. Inget som förvånar någon runt om mig, jag är inte mycket för att spara på pengar, är inte en sån som vill dö med mest pengar på sparkontot. Men jag känner att just nu hade det inte vart fel med några pesetas att lägga på något roligt. Men det är en utmaning att vara utblottad med. Att utnyttja frukosten på jobbet till att bli kombinerad lunch. Att motivera varje besök utanför förorten eftersom det bränner värdefulla klipp på remsan.
Därför kändes det lite som ett hån när en kund häromdagen frågade om jag själv hade ätit blåmusslorna hon tänkte köpa. Jag hade stor lust att upplysa henne om att jag är en fattig student med 120 fjuttiga kronor kvar på mitt konto som ska räcka hela jäkla månaden, så nej, blåmusslor är ingen prio ett just nu, även om de säkert är goda. Men jag log och sa att nej tyvärr men de säljer ju bra ;)
De som säger att lycka inte kan köpas för pengar har nog aldrig shoppat.
Därför kändes det lite som ett hån när en kund häromdagen frågade om jag själv hade ätit blåmusslorna hon tänkte köpa. Jag hade stor lust att upplysa henne om att jag är en fattig student med 120 fjuttiga kronor kvar på mitt konto som ska räcka hela jäkla månaden, så nej, blåmusslor är ingen prio ett just nu, även om de säkert är goda. Men jag log och sa att nej tyvärr men de säljer ju bra ;)
De som säger att lycka inte kan köpas för pengar har nog aldrig shoppat.
Vilse i pannkakan
Ni vet en sån där människa med otroligt kontrollbehov, som har stenkoll på tider, vad som händer eller vart man är. Tänk på raka motsatsen. och där har ni mig!
Att födas utan något som helst lokalsinne, har sina viktiga papper lite jämnt utspridda bland kläder och nycklar som jag inte riktgit vet var de går, har sina nackdelar. Efter nästan 23 år i denna röra kan jag bli lite trött på mig själv när jag för sjuttiofemte gången glömt skåpnyckeln till jobbet, när jag får be chefen klippa upp låset. Eller när jag knappt hittar trots en tunnelbanekarta och en snäll kille i luckan.
Men, jag har en kompis i samma sits, vi sitter i samma båt, Micha och jag. Hon höjer aldrig på ögonbrynen när jag berättar att jag inte vet vart jag var när jag vaknade imorse. Eller att man fortfarande inte hittar i den minimala stad där man bott i ett år.
Men man ska akta sig för att träffa på oss när vi är ute och cyklar. Vi är inte särskilt koordinerade. Vi är mer förvånade att vi inte råkat ut för någon saftig olycka än...
Och jag tror på hedersord, att vi en vacker dag kommer ta död på varann, smash-pang-bom-in i varann-och ner i diket liksom. Men tills dess kan vi ju skratta åt eländet.
Att födas utan något som helst lokalsinne, har sina viktiga papper lite jämnt utspridda bland kläder och nycklar som jag inte riktgit vet var de går, har sina nackdelar. Efter nästan 23 år i denna röra kan jag bli lite trött på mig själv när jag för sjuttiofemte gången glömt skåpnyckeln till jobbet, när jag får be chefen klippa upp låset. Eller när jag knappt hittar trots en tunnelbanekarta och en snäll kille i luckan.
Men, jag har en kompis i samma sits, vi sitter i samma båt, Micha och jag. Hon höjer aldrig på ögonbrynen när jag berättar att jag inte vet vart jag var när jag vaknade imorse. Eller att man fortfarande inte hittar i den minimala stad där man bott i ett år.
Men man ska akta sig för att träffa på oss när vi är ute och cyklar. Vi är inte särskilt koordinerade. Vi är mer förvånade att vi inte råkat ut för någon saftig olycka än...
Och jag tror på hedersord, att vi en vacker dag kommer ta död på varann, smash-pang-bom-in i varann-och ner i diket liksom. Men tills dess kan vi ju skratta åt eländet.
Minisemester hemma
Vad får man om man stoppar in fem utarbteade tjejer i en liten bil, slänger in en kartbok, lite musik och skickar ner dom till Kalmar? Jo en riktig kalashelg helt enkelt!
Helgen innehöll:
Alldeles för mycket packning, sisådär 18 par skor, ett halvt spritförråd, halva garderoben så man kan få beslutsångest som vanligt och Lisa hade med sig halva skafferiet me, vet inte om hon litade på att få mat på bordet hos oss, smart tjej!
Serious piffing...and snusning
Får inte glömma finmiddagen!
Överförfriskningar!
...som ledde till detta!
Obligatoriskt besök på Olgas - med oslagbar trängnings/övertalningsteknik!
Sist men inte minst - Fullsatt i Kalmar och stan va full med MÄNNISKOR!!!!
Så efter att ha sniglat oss hem mellan husvagnarna är det inte utan att man får lte hemlängtan till sin nya stad.
Vad lärde vi oss då?
- Att killarna är hetare i Nybro.
- Beck är en underskattad oneliner.
- Bilresan tar ungefär en evighet om man stannar och äter glass på varenda mack på vägen - men det kan de va värt!
- Aldrig lita på att det bara är öl i flaskan.
- Att man nog är för trött för att köra när medpassagerarna får skrika när det är rött.
Helgen innehöll:
Alldeles för mycket packning, sisådär 18 par skor, ett halvt spritförråd, halva garderoben så man kan få beslutsångest som vanligt och Lisa hade med sig halva skafferiet me, vet inte om hon litade på att få mat på bordet hos oss, smart tjej!
Serious piffing...and snusning
Får inte glömma finmiddagen!
Överförfriskningar!
...som ledde till detta!
Obligatoriskt besök på Olgas - med oslagbar trängnings/övertalningsteknik!
Sist men inte minst - Fullsatt i Kalmar och stan va full med MÄNNISKOR!!!!
Så efter att ha sniglat oss hem mellan husvagnarna är det inte utan att man får lte hemlängtan till sin nya stad.
Vad lärde vi oss då?
- Att killarna är hetare i Nybro.
- Beck är en underskattad oneliner.
- Bilresan tar ungefär en evighet om man stannar och äter glass på varenda mack på vägen - men det kan de va värt!
- Aldrig lita på att det bara är öl i flaskan.
- Att man nog är för trött för att köra när medpassagerarna får skrika när det är rött.
Att ta konsekvenserna...
av sitt handlande när man egentligen inte alls har råd:
Blir att man får leva på detta till löning:
Men det är det lätt värt!
Olika barn i samma stad...
Jag och Micha var ute och gick en sväng vid vår lilla stads finare delar. Längs strandkanten ligger den ena villan vräkigare och lyxigare än den andra. De har tillochmed egna namn på sina registreringsskyltar och allt är lite för prydligt. En brunbränd vältränad tjej joggar förbi oss och vi undrar nästan om vi hamnat på Wisteria Lane?
Medan vi gick berättade Micha om en aldelles vanlig dag på hennes jobb. Hon delar post i vår lilla stads slummigare kvarter där det är betong så långt ögat når. Hon hade blivit netvingad i ett trapphus av en psykotisk, skrikande idiot. I samma trapphus som barn växer upp och får snubbla på knarkare på väg till skolan.
Det konstiga är ett det här är samma lilla stad, samma politiker och inte mer än en järnväg som skiljer delarna åt, fast det känns mer som en stor jäkla mur ingen riktigt vill kännas vid. Visst är det en konstig värld man lever i?
Medan vi gick berättade Micha om en aldelles vanlig dag på hennes jobb. Hon delar post i vår lilla stads slummigare kvarter där det är betong så långt ögat når. Hon hade blivit netvingad i ett trapphus av en psykotisk, skrikande idiot. I samma trapphus som barn växer upp och får snubbla på knarkare på väg till skolan.
Det konstiga är ett det här är samma lilla stad, samma politiker och inte mer än en järnväg som skiljer delarna åt, fast det känns mer som en stor jäkla mur ingen riktigt vill kännas vid. Visst är det en konstig värld man lever i?
