teflickan

                                                  



Förlåt om jag blir lite filosofisk för en stund men jag kom bara och tänka på hur konstig och vidunderlig kärleken är. Tänk att den finns i världens alla länder, den korsar gränser, tar sig över krig och fullkomligt förtrollar alla i dess väg. Och det är verkligen inte alltid rosenskimrande vackert och frid och fröjd, lika stor är den vemodiga kärleken som lämnas obesvarad.  Tänk alla människor som man missar längs vägen som aldrig vågar, aldrig tar mod till sig att säga som det är. Det är kanske just därför kärleken kan göra en olyckligare än man skulle bli om känslorna hade varit besvarade. Då väljer vissa att leva kvar med hoppet och drömmarna och fantasierna.

Men vart du än är du läser detta, stanna upp och tänk och förundras över alla känslor som börjar spira just idag, jorden runt.
Skänk alla som får något särskilt i blicken när de ser en speciell annan, en tanke.
 Alla som för första gången tar den andres hand och drar en lättnadens suck när den kramas tillbaka. 
För att citera den stora poeten så finns kärleken så länge ditt hjärta klarar av att slå.