teflickan

Ni vet en sån där människa med otroligt kontrollbehov, som  har stenkoll på tider, vad som händer eller vart man är. Tänk på raka motsatsen. och där har ni mig!
 
Att födas utan något som helst lokalsinne, har sina viktiga papper lite jämnt utspridda bland kläder och nycklar som jag inte riktgit vet var de går, har sina nackdelar. Efter nästan 23 år i denna röra kan jag bli lite trött på mig själv när jag för sjuttiofemte gången glömt skåpnyckeln till jobbet, när jag får be chefen klippa upp låset. Eller när jag knappt hittar trots en tunnelbanekarta och en snäll kille i luckan.

Men, jag har en kompis i samma sits, vi sitter i samma båt, Micha och jag. Hon höjer aldrig på ögonbrynen när jag berättar att jag inte vet vart jag var när jag vaknade imorse. Eller att man fortfarande inte hittar i den minimala stad där man bott i ett år.

Men man ska akta sig för att träffa på oss när vi är ute och cyklar. Vi är inte särskilt koordinerade. Vi är mer förvånade att vi inte råkat ut för någon saftig olycka än...

Och jag tror på hedersord, att vi en vacker dag kommer ta död på varann, smash-pang-bom-in i varann-och ner i diket liksom. Men tills dess kan vi ju skratta åt eländet.