Lönen i fickan...

och jag känner att väskan hem kan komma att bli lite trång...         



En rättvis värld.

När man förra gången fick sin väska ALLRA sist på bagagebandet kom den idag allra först! Bra början på denna hemvistelse.

Det började som en bra idè!

Jag och min vän Anna var så uttråkade man kan vara en grå mulen höstdag här nere. Inga pengar hade vi att göra nåt för. Så vi satt och spånade, funderade och klurade på vad vi kunde ta oss till.
Så kom snilleblixten!
Jag hade hört att i norraste norr fick dom besök från världens alla hörn, allt på grund av en soffa. En soffa! Som en backpackande spännande, intressant, exotisk person får sova på. Och en sån vore ju inte fel att få på besök.
 
Våra planer var storartade, vi har ju inte mindre än TRE soffor i vårt lilla kök och en kringresande som säkert varit runt halva jorden kunde väl inte vara så kräsen. Vi skulle kunna göra utflykter och visa vår lilla stad för denna långväga gäst, kanske vi till och med får en helt ny syn på Kalmar efter detta, lär oss uppskatta stället bättre? Vi skulle få höra rövarhistorier, berätta om alla galna fester, visa alla galna fester och kanske få en vän för livet.

Det var tills vi skulle gå in och registrera oss...de ville ha pengar av oss! Inget gratisnöje? Besvikelsen var total. Dessutom förtydligade dom att det inte handlade om någon slags dating-sida och alla slags trakasserier var såklart förbjudna, men vad tror de om oss? Hederliga, gästvänliga tjejer med TRE oanvända soffor i köket.
Sicket slöseri.

Så besvikna blev vi att vi kanske lite omedvetet tog ut våra agressioner på ena soffan. Efter en blöt kväll gick den i två delar. Tack och lov har vi duktiga granngrabbar som kan det där med att laga möbler. Så hoppet lever än!




Jag kan ha fel...

men visst kan ens liv inte vara överexalternade när man drömmer att man handlar toapapper???!!!


KUL?


Moodlemania!

Nu är det förvirrat
av Birgitta Semark - måndag, 23 november 2009, 13:14

Detta är ju en utmärkt beskrivining av läget inför tentan imorgon...

När vi studenter inte ödslar vår tid på facebook, så har vi en egen liten variant, kanske inte lika vasst, utelämnande eller intressant. Men ändå, man känner sig lite extra stolt när man har loggat in och kollat några inlägg. Här handlar nämligen det mesta om skolan, om tentor, case, examinationer och annat seriöst. Men ibland spårar det ur - och man får väl glädjas åt det lilla.

Just nu skriver folk hejvilt om när vi ska tentera en viss del, det är kul att se hur engagerade folk blir och vilka fantasifulla motiveringar de kommer med. Catfighterna hänger i luften och dumförklaringarna haglar. Ibland får lärarna gå in och medla.
Men tills dess är det fritt fram för att smutskasta ideèr, hitta på egna förslag, eller bara klaga lite allmänt på allt vi har att göra.

Alltid en ursäkt att skjuta upp pluggandet lite extra.




Första, andra, tredje...

Vissa månader har det varit illa. Sparkontot har fått hjälpa till lite mer än det borde. Man börjar rota längst inne i skafferiet, man blir uppriktigt lycklig av att hitta en oöppnad burk med fiskbullar! Om du ser någon desperat dyka ner mitt på gatan och frenetiskt leta efter en tappad 50-öring kan ja nästan säkert avslöja att det är en student.

Men studenter är inte logiska, inte jag iallafall. De kan lätt lägga sista hundrigen på en drink, utan att blinka (mer än till bartendern), för det verkade ju som en bra idè just då! 

  Sedan straffar man sig själv sista veckan fram till låning med makaroner och örtsalt och knäckebröd utan smör.

Eller.

Så tvingas man bli lite kreativ och försöka leta tillgångar runt omkring sig. Det stavas TRADERA. Guds gåva till fattiga studenter säger jag. Plötsligt inser jag vilken guldgruva min stökiga överfyllda garderob är! Jag ser inte för små skor som bara skaver - jag ser kapital!

Nu har jag suttit som en galning hela kvällen och lagt ut det mesta utom min själ för försäljning!

Nu hoppas vi bara på lättlurade, rika människor som budar järnet!

Då kanske man har råd med en öl nästa vecka ändå. Illa vore väl annars.



Aningens bittert

är det att alldeles fantastiska Shout out Louds kommer stå på en scen i min hemstad på fredag. Och jag kommer inte få stå och hoppa som en galning i publiken och sjunga med i alla underbara texter.
 
Nej jag har inga pengar kvar och en tenta att plugga till över helgen. Men det kanske inte hade varit så farligt om det inte var så att jag aldrig, aldrig någonsin sett mina favoriter live. Fråga mig inte varför. Jag var dum nog att inse deras storhet just efter att de tagit ett uppbehåll. Sen dess har ja spanat efter något slags tecken på en comeback - men ständigt fått läsa att de jobbar på nya grejer och bara sjunger i Portugal för tillfället...

   Så förstå min lycka när jag såg annonsen för en hel festival på debaser med inga andra än shout out louds som huvudnummer!!!!

Det var innan förnuftet tog över och jag insåg att det får bli att lyssna, titta på omslagen ett tag till och drömma mig bort till dagen jag får stå där i publikhavet och bara känna total lycka.




Hoppas vi ses snart!


Musica!



Ps. The Maryonettes är ett led i mitt "uppskatta småland"-tänkande.

http://open.spotify.com/track/0fCI52LSNjZxOYHWYJb819


Kiruna var varmare än jag trodde..

och vitare, mysigare, galnare och alldeles, alldeles underbart!

Det kan hända att en viss invånare gör denna norrländska pärla lite extra speciell.
En naturguide in i märgen som guidar vilsna stockholmare som inte packade ner mycket mer än strumpbyxor runt fjäll, jokkar och lavar i all oändlighet.
Som inte tröttnar när vi sover alldeles för länge när våra kroppar chockats med fyisisk aktivitet.
En pingla som ställer till med fest just rätt lördag och ser till så att en massa trevliga människor finns där, snittar finns att knapra på och vargtass finns att sörpla på.
Ett schnyggo som kan Kirunas uteliv utantill och som vet precis när det är rätt att dra vidare.
Att det sedan visade sig vara mörkare än vi hade trott i Kiruna, speciellt mellan krogen och morgondagen, eller att hon inte ens blir förvånad när någon kommer hem efter att vilset vandrat gatorna hem utan vare sig mobil eller någon slags tidsuppfattning, det är sånt man helt enkelt får räkna med.

Hon kallas visst för Lisa Röd. Min vän.



Du och jag mot världen darling!


Sicko

Trots att termometern visar 38,6 och jag i nästa sekund känner mig ynkligast i världen och bestämmer mig för att inte lämna sängen förrän jag är frisk, försöker jag se det positiva med inte må toppen:

- Ingen ångest över att inte vara ute i friska luften och faktiskt GÖRA något vettigt, vad skulle det annars vara?
- Totalt pluggstop, hjärnan måste självklart få vila från allt vad föreläsningar och bokläsande heter. Skvallertidningar eller böcker med mindre seriöst material går naturligtvis bra.
- Länsningen av allt onyttigt jag äger kan börja, pluspoäng för varm choklad (när jag fryser) och glass (för onda halsen).
- En underbar anledning att titta närmare vad alla kanaler har att erbjuda, 15 simpsonavsnitt på raken är en gåva. - Som ssk-student vet jag ju att det självklart är strängt förbjudet att ägna sig åt något som har med tvättning, städning eller andra tråkigheter att göra.
- Folk tycker synd om en. Inga kommentarer nödvändiga.
- Du riskerar inte att missa ett viktigt blogginlägg eller en statusuppdatering på facebook eftersom du halvsover med datorn bredvid dig. Den blir din lilla kontakt med omvärlden.
- Det är bra att sova mitt på dagen, hela morgonen, när som helst helt enkelt.
- Den enda fysiska träningen du behöver ägna dig åt är de få stegen till köket och tillbaka. Då ingår vilopaus i soffan.

Och så kan du spendera hela dagen lyssnandes på sån här fantastisk musik:


Hej mitt vinterland!

Allt rullade på lite för fort på avd 6 idag, sängar rullades alltför långt för allt för trötta ben och medicinlistor, journaler och patienter snurrade runt i allas huvuden.

Ända tills allas uppmärksamhet istället riktades mot fönstret och speciellt mot de vita små flingorna som singlade ner på asfalten. Pust och stön hördes ännu tydligare. Åh vad jobbigt med kyla och snö. Själv satt jag bara och log inombords, så fint varje år man får syn på första snön.

Det kan ju vara för att det var en liten försmak på vad som komma skall. Redan imorgon sitter jag och min högra gitarrspelande hand på ett litet plan på väg uppför hela långa Sverige. Nästan allra längst upp skall vi, metropolen Kiruna bestämt!

För där råkar kanske den underbaraste fräknigaste Lisan bo. Så vi tänkte komma förbi och säga hej. Och kanske ett skål! 

Sitter mitt uppe i packningen som pendlar mellan "ta med allt varmt du har" till "vi ska ju faktiskt på cocktailparty", det lutar mest åt det sista.

Så nu sitter jag och längtar ihjäl mig till denna kalla, snöbeklädda plats.

Och inte nog med det, imorgon i ottan får jag uppleva kanske det häftigaste jag varit med om. Någonsin. Jag ska få se en operation, live, iklädd gröna kläder och allt! Och jag överdriver verkligen inte. Jag kan ha överdoserat sjukhusserier sedan barnsben medtvingandes spruträdda kompisar och specialbyggt rullstolar till mina barbiedockor. Men det finns väl inget som smäller högre än detta? Jag är helt enkelt en sucker för allt vad sjukvård heter. Och det här är det bästa av allt. Enligt mig.

En helt okej torsdag med andra ord.




The Celebrellas!

Allt började med innehållet i denna lilla men oj så viktiga väska:



Det var svårt att välja, så mycket bra musik, hur skulle allt hinnas spelas på en kväll?




Men när vi fixat håret och krängt på oss guldstassarna kände vi att inget kunde stoppa oss denna kväll




Sen gick resten som en liten dans

Och när folk började dansa på borden kände vi oss rätt nöjda



Tack till alla som fick dansolvet att glöda!!!


Efter det här lyckoruset bara måste det bli en repris!


RSS 2.0