Första, andra, tredje...
Vissa månader har det varit illa. Sparkontot har fått hjälpa till lite mer än det borde. Man börjar rota längst inne i skafferiet, man blir uppriktigt lycklig av att hitta en oöppnad burk med fiskbullar! Om du ser någon desperat dyka ner mitt på gatan och frenetiskt leta efter en tappad 50-öring kan ja nästan säkert avslöja att det är en student.
Men studenter är inte logiska, inte jag iallafall. De kan lätt lägga sista hundrigen på en drink, utan att blinka (mer än till bartendern), för det verkade ju som en bra idè just då!
Sedan straffar man sig själv sista veckan fram till låning med makaroner och örtsalt och knäckebröd utan smör.
Eller.
Så tvingas man bli lite kreativ och försöka leta tillgångar runt omkring sig. Det stavas TRADERA. Guds gåva till fattiga studenter säger jag. Plötsligt inser jag vilken guldgruva min stökiga överfyllda garderob är! Jag ser inte för små skor som bara skaver - jag ser kapital!
Nu har jag suttit som en galning hela kvällen och lagt ut det mesta utom min själ för försäljning!
Nu hoppas vi bara på lättlurade, rika människor som budar järnet!
Då kanske man har råd med en öl nästa vecka ändå. Illa vore väl annars.
