teflickan

Jag och min vän Anna var så uttråkade man kan vara en grå mulen höstdag här nere. Inga pengar hade vi att göra nåt för. Så vi satt och spånade, funderade och klurade på vad vi kunde ta oss till.
Så kom snilleblixten!
Jag hade hört att i norraste norr fick dom besök från världens alla hörn, allt på grund av en soffa. En soffa! Som en backpackande spännande, intressant, exotisk person får sova på. Och en sån vore ju inte fel att få på besök.
 
Våra planer var storartade, vi har ju inte mindre än TRE soffor i vårt lilla kök och en kringresande som säkert varit runt halva jorden kunde väl inte vara så kräsen. Vi skulle kunna göra utflykter och visa vår lilla stad för denna långväga gäst, kanske vi till och med får en helt ny syn på Kalmar efter detta, lär oss uppskatta stället bättre? Vi skulle få höra rövarhistorier, berätta om alla galna fester, visa alla galna fester och kanske få en vän för livet.

Det var tills vi skulle gå in och registrera oss...de ville ha pengar av oss! Inget gratisnöje? Besvikelsen var total. Dessutom förtydligade dom att det inte handlade om någon slags dating-sida och alla slags trakasserier var såklart förbjudna, men vad tror de om oss? Hederliga, gästvänliga tjejer med TRE oanvända soffor i köket.
Sicket slöseri.

Så besvikna blev vi att vi kanske lite omedvetet tog ut våra agressioner på ena soffan. Efter en blöt kväll gick den i två delar. Tack och lov har vi duktiga granngrabbar som kan det där med att laga möbler. Så hoppet lever än!