teflickan

Allt rullade på lite för fort på avd 6 idag, sängar rullades alltför långt för allt för trötta ben och medicinlistor, journaler och patienter snurrade runt i allas huvuden.

Ända tills allas uppmärksamhet istället riktades mot fönstret och speciellt mot de vita små flingorna som singlade ner på asfalten. Pust och stön hördes ännu tydligare. Åh vad jobbigt med kyla och snö. Själv satt jag bara och log inombords, så fint varje år man får syn på första snön.

Det kan ju vara för att det var en liten försmak på vad som komma skall. Redan imorgon sitter jag och min högra gitarrspelande hand på ett litet plan på väg uppför hela långa Sverige. Nästan allra längst upp skall vi, metropolen Kiruna bestämt!

För där råkar kanske den underbaraste fräknigaste Lisan bo. Så vi tänkte komma förbi och säga hej. Och kanske ett skål! 

Sitter mitt uppe i packningen som pendlar mellan "ta med allt varmt du har" till "vi ska ju faktiskt på cocktailparty", det lutar mest åt det sista.

Så nu sitter jag och längtar ihjäl mig till denna kalla, snöbeklädda plats.

Och inte nog med det, imorgon i ottan får jag uppleva kanske det häftigaste jag varit med om. Någonsin. Jag ska få se en operation, live, iklädd gröna kläder och allt! Och jag överdriver verkligen inte. Jag kan ha överdoserat sjukhusserier sedan barnsben medtvingandes spruträdda kompisar och specialbyggt rullstolar till mina barbiedockor. Men det finns väl inget som smäller högre än detta? Jag är helt enkelt en sucker för allt vad sjukvård heter. Och det här är det bästa av allt. Enligt mig.

En helt okej torsdag med andra ord.