teflickan

Lite på tiden kanske, när man gått en tredjedel av utbildningen. Har alltid varit otroligt intresserad av allt som har med sjukhus, ambulanser eller olyckor att göra. Låter lite hemskt att vara besatt av sånt och vara den enda som tyckte det va spänande att ta den där stelkrampssprutan i skolan...Men ju mer adrenalin och action desto bättre, har därför suttit klistrad vid alla sjukhusserier som visats på tv.

Så började jag läsa till sjuksköterska för ett år sen och kände mig smått besviken...vad var all action? När får man lära sig om alla ovanliga sjukdomar? Kände mig bara rastlös när vi vi skulle diskutera begrepet hälsa för sjutiioelvte gången. 
   Men idag hade vi ännu ett seminarium om bemötande och etik, men istället för att räkna minuterna tills allt var slut så kunde jag inte sluta tänka på att jag faktiskt ska jobba med det här om bara två år! Att jag ska svagga runt i korridorerna, ge dropp, sprutor och förhoppningsvis få människor att må bättre. 

Eller när vår lärare berättar om när hon halvt medvetslös fick åka ambulans och allt som flög runt i hennes tankar var hur jäklarns snygg ambulanskillen var. Då kom jag på att det är ju i en ambulans jag ska svischa runt och ställa allt till rätta.

Så nu ska jag sluta vela om jag ska bli något annat istället, just nu vill jag bara få min legitimation i hand, och sen ut och rädda liv!


Vem vet? Kanske hämtar jag dig i en sån här en dag?