teflickan

Tänker ju alltid att "åh va mysigt och träffa familjen igen, att bo hemma och bli lite bortskämd". Och det är så bra som det låter - i ungefär två dagar. Sedan kommer gliringarna om kläder som ligger överallt, ryggvärken efter att ha sovit som en fällkniv i nedsuttna soffan, vetskapen om att man inte her det minsta personligt utrymme, om man inte låser in sig på toaletten vill säga.

Och mina föräldrar är verkligen de mest underbarste, förutom när de båda ligger förskylda och ojar sig konstant. Och förväntar sig att man ska ta över all markservice hemma.

Då är det lätt att känna sig smått kvävd, att frenetiskt räkna antal nätter som ska spenderas i soffan tills jag kommer hem till mig igen...eller att vädra sina problem med en vän med exakt samma problem, utomhus, i smällkylan eftersom vi inte har någonstans annars att ta vägen.

Eller att gå ut och roa sig i storstadsnatten, glömma sina sorger för en kväll - bara för att ta kära nattbussen hem och sen snubbla sig in i mörkret och stupa i kära soffan.

 

Ja, jag vet, hade lite tråkigt...

Det gick som vanligt lite för bra - väskorna var nästan färdigpackade, vi hade en hel kvart tills bussen till flyget skulle gå. Jag skulle bara ut och slänga soporna. Hör hur porten smäller igen bakom mig och inser samtidigt att jag glömt ta med mig nycklarna - och mobilen. Så där står jag i kylan med två soppåsar i händerna och lätt uppgiven blick. Då kastar ängeln Nathalie (som konstigt nog kände att hon borde titta till hur det går för mig) ner sina nycklar och lyckan är gjord! Nu kan väl ändå inget mer gå åt skogen?

Jo men vi hann med bussen, efter att ha låst in mobilen och raskat iväg över isen med sjutton väskor i släptåg. Tills vi ska checka in våra nätta väskor och Anna har lyckats packa ner 18 Kg ÖVERVIKT! Hur lyckas kvinnan? Så efter att ha stuvat om och tittat på tjejen i disken med stora, blanka -" jag vill bara hem och fira jul"-ögon slapp vi igenom...

Men trott eller ej kom vi ända fram och nu ska det bara bakas julgodis, lyssna på julmusik och mysa!



                            

Satt och kopierade alla bilder till en extra hårddisk så nu är det ingen katastrof om datorn skulle få för sig att kasta in handduken...

Så hittade jag denna härliga pärla från världens roligaste roadtrip i somras, stunder man kan drömma sig tillbaka
till i vintermörkret. Om jag inte minns fel var vi på väg ner hit och sockernivån låg på minus så vi behövde hjälpa till med lite glass.

Såg nu att det står Östergötland på skylten bakom, då visste ingen av oss var vi befann oss...men nu kan jag meddela att Östergötland har en alldeles egen nation i självaste Uppsala. Där jag och Sanna drack gröna sköna drinkar, spanade på alla hunkar och dansade klackarna av oss i helgen!