teflickan

I en dimma av gårdagens bravader har denna dag mest bestått av en önskan att kunna trolla. Kunna simsalabim ner allt bråte i väskan och hokus pokus oj den gick igen! Men nej, här blir det en skoningslös rensning bland alla dessa ägodelar. För imorgon bär det av hem igen! Hur konstigt som helst! Men just nu känns det jättebra - och jag har byggt upp någon slags drömbild av hur julen kommer vara - hemma! Ungefär så här ser det ut:

Inga konstigheter va?

Japp där var mobilen borta också! Vilken tur att man befinner sig i världens dyraste land och stad. Tur då att mamma kan skicka hit en extra!

Iphone är ändå så last year - denna har polyfoniska ringsignaler!

Jag har skaffat en ny hobby, det kan vara min ännu ej funna talang. Det återstår att se.

Men det bästa är att den kan utövas nästan överallt på praktiken, framför tv:n, varsomhelst där det är okej att se ut att vara över 65.

Inte är det nåt som går i släkten allafall. När min bror skulle göra ett försök i syslöjden kämpade han en hel termin och visade stolt upp sitt alster för läraren, hon skakade på huvudet och sa:

- Inte vet jag vad du har gjort men inte är det sticka allafall.

Lite så har det känts på sistone, när livet pendlat mellan praktik på psyket, hem till en grå barack, lite för lite plugg och sen somna för att vakna upp till ännu en underbar dag.

Det som hållt en i liv är kontakten med omvärlden genom allt för dyra telefonräkningar och halvtaskiga samtalsförsök på skype. Tills nu i veckan. Någon där uppe tyckte att Tessan fått lite väl mycket gratis i livet på sistone så då behövde ju mitt internet sluta att fungera.
 
Något med att skolan skulle byta nätverk, alla andra i baracken kunde självklart installera skiten utan problem. Jag fick ha hackerhandledning med min käre bror men inget hjälpte. Så då tog jag datorhelvetet under armen och promenerade bort till IT-hjälpen här på skolan. Datanördarnas näste, nere i en källare håller de till. Så medan jag stod där och skämdes för min skitiga skärm och nåt nätverk kallat "3negrer" min förra granne hade som låg kvar, som dom hade så himlakul ut, medan deras min blev mer och mer uppgiven.

- Oj, vi har bara haft en eller två datorer som det inte fungerar på...och en var på tjeckiska.

Tack, verkligen, datanördarna ville hem och jag bönade och bad att jag inte kunde hem så här. Det offentliga utbrottet var inte långt borta. Men inget hjälpte.

Så när allt hopp om en ljus framtid var ute gjorde jag själv ett sista försök och tadaaa, DET FUNKAR!!!

Och sedan dess har allt känns lite bättre, till och med skridskoåkandet på is med sprickor i med en paranoid schizofren patient häromdagen var en njutning.

Tror verkligen jag står ut i 2 långa veckor till!

Så länge peppar jag mig me musik i öronen konstant, som denna med passande titel:

Johnossi – Dead End